När jag blev ännu lite äldre fick jag en mjuk och varm kofta av min kärlek. Det fina är att han har stickat den själv! Många timmar har han suttit och stickat, revat upp, stickat igen och stickat lite till. Resultatet är helt fantastiskt fint!
Det är den andra grejen han stickar (det första var en blå halsduk). Koftan är finare än alla mina klänningar. Den värmer inte bara kroppen utan även hjärtat.
Tamtadamta!!! Här är den, min allra första egensydda klänning. Mönstret jag använde var det här. Till saken hör att jag absolut inte är någon sybegåvning (förr tejpade jag upp alla fållar för att slippa sy…). Med andra ord. Kan jag sy en 50-talsklänning, kan alla.
Tänkte passa på att dela med mig av några tips jag snappat upp längs vägen.
En sak som jag brukar hålla utkik efter när jag är ute och letar skatter är hållbara lådor (helst utan skruvar och klamrar som sticker ut på utsidan). Jag klär sedan om lådorna i något fint tyg. Väldans enkelt, snyggt och praktiskt.
En färgkombination som jag är lite extra svag för är turkost och orange. Hur fint som helst tillsammans!
Även pärmarna är köpta på loppis. Kostade någon krona. Gillade den orangea ryggen. Själva pärmarna var från början grå men jag klädde om dem med hjälp av en gammal gulprickig bordsduk.
Själva hyllan är köpt på IKEA och sitter i mitt arbetsrum. I pärmarna förvara jag alla viktiga papper och i boxarna viktiga sladdar (är lite allergisk mot just sladdar men i en fin låda funkar de fint).
Dagens lunch var inte så spännande (vita bönor i tomatsås, ägg och sojakorv) men mitt nya förkläde är desto finare! Blåa prickar, volang och knäppning där bak!
När magen var full tog jag fram kakburken och festade på en kardemummaskorpa… Klänningen är också ny, eller ja gammal men ny på mig. Riktigt solig och fin.
Den apelsinfärgade 50-talaren har krumelurigt mönster, vid kjol och dessutom finns skärpet kvar! Fyndade den för fem kronor förra helgen. Det kan man kalla fyndpris det!
