Den 11 september 2001 var jag och mina föräldrar på Ikea. Medan det första planet flög in i tornet handlade vi möbler till mitt studentrum. En av sakerna vi köpte var denna soffa. I den har jag skrattat, gråtit, pluggat och funderat. På grund av alla minnen har jag haft svårt att göra mig av med den. Men nu är stunden inne.
Vi behöver en extrasäng och varje dag letar jag på blocket efter en lämplig dagbädd. Helt galet vad lätt det är att fästa sig vid saker. För att skilsmässan ska bli lite lättare hoppas jag på att hitta ett nytt hem åt min trotjänare.
Å Anna! Den har sannerligen varit en fin vän som kommer att saknas i fler hjärtan än ditt. 🙂 Hoppas du hittar ett fint och lämpligt hem åt den.
Kram Caroline (som är extra blödig och nostalgisk just idag.. 😉
Ja galet vad den soffan har häng med länge. Jag ska se vad jag kan göra angående adoptivfamilj 🙂 Mmm den siste är onekligen en väldigt speciell dag 😉
Jag är tvärtom, jag får aldrig nog av att byta ut saker 🙂
Åh vad jag önskar att jag var lite mer som dig! Jag har en viss förmåga att förmänskliga ting vilket lätt resulterar i en himla massa saker!