Kategori: Min garderob

Om midsommar är klänningshögtid nummer ett så kommer nyårsafton inte långt där efter. I juni korade jag den här skapelsen till min midsommarnattsdröm.

Klänningen jag hade på mig på nyårsafton skulle man kunna kalla för midsommarklänningens onda tvilling.

Svart är vanligtvis en färg som jag sällan bär men på nyår känns det som en passande kulör. Även denna klänning är från 50- eller 60-talet. Den är figursydd, tung och elegant. Ett hav av paljetter gör att den glittrar i kapp med nyårsraketerna.

När man rör sig i den frasar det så där härligt som det bara gör av riktigt lyxiga plagg.

Klänningen köpte jag för 150 kronor i en second hand-butik i Stenungsund.

Min drömgarderob är stor och rymlig. På de tapetserade väggarna hänger det krusidulliga guldspeglar, i taket dinglar kristallkronan och mitt i rummet står en vacker divan.

I väntan på denna dröm har jag sorterat i mina nuvarande gömmor. I IKEA-garderoben har jag numer enbart bomullsklänningar i olika former och mönster. Jag tänker lite att det här är vardagsgarderoben.

De finklänningar som är hela och rena har jag hängt i mitt gamla klädskåp.

Om IKEA-garderoben är vardagsrummet så är det här finrummet. För att lyxa till det ännu lite mer hänger samtliga skira skapelser på pastelliga galgar. Blir ännu lite finare så!

I helgen var det dags för ytterligare en klänningsfest. Hade jag gått på en liknande tillställning hade jag garanterat valt vintage. Som av en händelse har jag en hög Nobelklänningar i garderoben.

En av dem inhandlade jag förra sommaren. För ovanlighetens skull har den ingen getingmidja utan gissar att den skulle passa en fyllig kvinna som drar storlek 44 (och ja, jag köpte den ändå…den var så fin att jag inte kunde låta bli).

Det välskräddade livet är i svart spets med en vacker hjärtformad ringning och utsökta detaljer.

Den höga midjan slutar i ett hav av frasigt havsgrönt sidentyg inbäddat i svart tyll.

Klänningen inhandlade jag för 40 kronor på en sommarloppis. Den kom tydligen från en äldre kvinna som under sitt liv hade gått på många internationella banketter. Den äldre damen levde fortfarande men hade beslutat att skänka delar av sin stora garderob till den lokala idrottsklubben…

Tänk vad spännande det hade varit att få besöka damen och hennes garderob!

Min farmor hade inte bara en utmärkt smak hon var dessutom en ordningsam kvinna. I hennes gömmor finns flera originalkartonger fyllda med vackra skatter. Det här är en av dem.

Om jag hade haft den där vintagebutiken skulle jag se till att alla kunder som köpte vackra balklänningar fick med sig klänningarna omsorgsfullt inlindade i silkespapper och varsamt nedlagda i praktiska kartonger med sig hem.

Fina farmor måste ha varit mycket glad när hon vandrade Kungsgatan ner med klänningskartongen i handen.

Inlindat i silkespappret ligger en himmelsblå skatt från Solblomman. Det fina är att jag och farmor verkar vara stöpta i samma form. 42:an sitter som en smäck även på mig! Tjohooo för det!

Åh vad jag önskar att jag kunde leka 1000 frågor med farmor. Hur kom det sig att hon fastnade för just den här klänningen? Vad kostade den? När använde hon den? Enligt pappa inhandlades klänningen troligen till en av hennes systrars bröllop under slutet av 40-talet.

Klänningen är hellång, tyget är styvt och skimrar i ljuset. Tyvärr är den galet skrynklig för tillfället men så har den ju också legat i sin kartong i drygt 60 år!

Om jag och mamma slog våra påsar ihop skulle vi lätt kunna fylla en butik med vackra tyllskapelser från förr. I butikens blå hörna skulle bland annat dessa skapelser hänga.

Festklänningar med ett antal år på nacken känns ännu lite festligare av någon anledning. Kanske är det detaljerna, fallet, tyget och kvalitén som gör det.

De tre blå 50-talarna har mamman fyndat på olika loppisar. Visar dem mer ingående en annan dag (stånk och stön vad det är jobbigt att fota utan solljus!!).