På morsdag, den 27 maj, fick vi världens finaste present. Han är len som en kanin, har brunt fjunigt hår och luktar otroligt gott. Han har mammas långa fingrar och de söta fötterna är små kopior av pappas 46:0r. Vi har beslutat oss för att ge honom namnet Julian och jag ska göra allt jag kan för att ge honom en fin start i livet.
De senaste två veckorna har vi befunnit oss i någon slags bubbla men nu börjar vi så smått återkomma till vardagen. Jag hade tänkt försöka dra igång bloggandet igen. Skulle det dröja lite mellan inläggen beror det förmodligen på att jag har fullt upp med att lära mig alla nya mammagrejer 
