Christian Diors New Look (med de smala midjorna och vida kjolarna) var en stor inspiration.
Hemmafrun var en statussymbol.
Kjolarna slutade vid vaden (ca 24 cm från marken).
50-talet innebar ett genombrott för konstfibrer. Nylon, terylene, orlon och polyester gjorde sitt intåg på marknaden.
Pushupbehån föddes.
För att få till den rätta vippiga känslan på 50-talsklänningarna är styva underkjolar bra att ha. Jag har en hög i garderoben. Förutom att det är praktiskt känns det lite extra lyxigt att ha en vacker tyllkjol under klänningen.
Trots att jag äger en radda underkjolar har jag länge varit på jakt efter den rätta kjolen (den som ger mycket vipp utan att vara klumpig). Nu har mamma hittat den åt mig!
Den ser kanske inte så mycket ut för världen men det lite kraftigare nätet ger mycket styrsel och den rätta vidden.
Kjolen hittade hon på Erikshjälpen för 35 riksdaler.
Det verkar precis som om tiden går lite fortare på sommaren. Under dagarna som har gått har jag bland annat gått på ett väldans vackert bröllop. Det var högtidsdräkt som gällde.
Det fick bli ett Traderafynd. Klänningen har samma färg som nyutslagna nyponrosor.
De svarta plymerna tog jag faktiskt bort. Kanske var fegt men de går ju att sätta tillbaks…
För den som ska på finbjudning rekommenderar jag verkligen att hålla utkik på Tradera. Trots hög ålder brukar festklänningarna där ofta bli billiga.
Om du bara får investera i en vintageklänning skulle jag rekommendera en 50-talare med tillhörande bolero. Det fina med de söta bolerosarna är att det fungerar minst lika bra att använda dem till en helt annan klänning som till ursprungsstassen.
Dessutom tar de lite plats i resväskan. När jag nu kuskar runt i ett somrigt Sverige har jag tagit med mig en liten hög med söta små jackor.
En ljummen dag i staden drar jag på mig den lilla blommiga. Vankas det strandpromenad och segelbåtar byter jag ut den mot en randig variant.
Sen, när solen börjar dala och det dukas upp till fest, drar jag upp den tjusiga mossgröna sidenboleron ur resväskan.
Efter en snabbtitt i skohyllan kan jag konstatera att de röda skorna dominerar. Rött är ingen favoritfärg hos mig men röda skor tycks jag inte få nog av. Undrar just vad det kan betyda.
Samtliga skor är loppisfynd förutom snörskorna som är Ecco (de finns i flera färger och är hur sköna som helst. Rekommenderas!).
De röda kilklackarna har jag fått av mamma. Trots att skorna är från 40-talet är de i superskick!