Sex raska om 60-talet

Keenedylooken med rundhalsade, korta och figursydda klänningar var populär.

Kragarna var små (som högst en liten Peter Pan- eller gosskrage).

Den dominerande klänningsmodellen var kort, platt och kubformad men mönster och färger varierades i det oändliga.

60-talsklänning med godisknappar. Inhandlad på loppis för 40 kronor.

Snobbism var omodernt

Minikjolen blev populär och blev bara kortare och kortare under decenniet. När den var som kortast uppmätte den endast 34 cm i ett stycke!

Under 50-talet introducerade Marlon Brando t-shirten för biobesökarna. Sommaren 1960 ville alla bära den vita tighta tröjan.

Fem snabba om 50-talet

50-talsbakelsen, som är i perfekt skick, köpte jag i en vintagebutik i Helsingborg för 250 kronor.

Christian Diors New Look (med de smala midjorna och vida kjolarna) var en stor inspiration.

Hemmafrun var en statussymbol.

Kjolarna slutade vid vaden (ca 24 cm från marken).

50-talet innebar ett genombrott för konstfibrer. Nylon, terylene, orlon och polyester gjorde sitt intåg på marknaden.

Pushupbehån föddes.

Fyra korta om 40-talet

Den rutiga kjolen med tillhörande soltopp bars av min farmor (jag föreställer mig att hon skuttade runt i den heta sommardagar när hon räfsade hö).

Återbruk var grejen under 40-talet. Av gamla gardiner blev det kjolar och så kom det sig att köksrutigt blev på modet under 40-talets början.

Under kriget förvandlades nylon och silke till fallskärmar och rep. Sockor med virkad volang eller två målade svarta ränder på benen blev substitut.

Även denna svala skönhet har tillhört min farmor. Trots att den har 70 år på nacken är den välbevarad!

Siluetten var slank och midjan markerad. Klänningar och kjolar täckte knäskålen och var raka.

Axelvaddar fixade de raka axlar som passade så fint till de raka kjolarna.

Fluffiga under

För att få till den rätta vippiga känslan på 50-talsklänningarna är styva underkjolar bra att ha. Jag har en hög i garderoben. Förutom att det är praktiskt känns det lite extra lyxigt att ha en vacker tyllkjol under klänningen.

Trots att jag äger en radda underkjolar har jag länge varit på jakt efter den rätta kjolen (den som ger mycket vipp utan att vara klumpig). Nu har mamma hittat den åt mig!

Den ser kanske inte så mycket ut för världen men det lite kraftigare nätet ger mycket styrsel och den rätta vidden.

Kjolen hittade hon på Erikshjälpen för 35 riksdaler.

Smart vintagepackning

Om du bara får investera i en vintageklänning skulle jag rekommendera en 50-talare med tillhörande bolero. Det fina med de söta bolerosarna är att det fungerar minst lika bra att använda dem till en helt annan klänning som till ursprungsstassen.

Dessutom tar de lite plats i resväskan. När jag nu kuskar runt i ett somrigt Sverige har jag tagit med mig en liten hög med söta små jackor.

En ljummen dag i staden drar jag på mig den lilla blommiga. Vankas det strandpromenad och segelbåtar byter jag ut den mot en randig variant.

Sen, när solen börjar dala och det dukas upp till fest, drar jag upp den tjusiga mossgröna sidenboleron ur resväskan.