I dag flyttade Harald till Alice och katten i Lund. Det känns lite tomt här hemma men jag är övertygad om att han kommer att trivas ypperligt. Att dricka te på Skånes mysigaste café är något som passar honom perfekt. Med sig fick han dessutom en av småhararna.
För att göra en hare av den här storleken tar det väldigt många timmar. Nu när jag börjar närma mig steget att faktiskt sälja hararna är det just det som är problemet. Hur prissätter jag något som tar så lång tid att göra?! Att jag sedan inte kan låta bli att ge honom en hög med attiraljer gör ju inte det hela lättare. Men samtidigt är det så otroligt roligt.
Av ett trasigt armbandsur gjorde jag ett fickur till honom.
Hans rock är sydd av vadmal. De små knapparna är fyndade på loppis. Äntligen får jag användning av alla små vackra knappar som jag har samlat på mig genom åren.
Han fick även en liten väska fylld med morötter. Till väskan fick jag användning av ripsbandet jag köpte på loppis häromdagen. Morötterna är gjorda av papperslera och kartong.
Han behövde så klart en egen liten kopp! Även den är fyndad på loppis. Tepåsen gjorde jag av riktigt tunt tyg, sytråd och riktigt te. För att allt skulle vara i sin ordning är den fylld med te från just Alice och katten.
Han fick även en liten halsduk av silke. En fin sak med att skapa kläder till harar är att det inte behövs så mycket tyg. Det innebär att gamla loppisslipsar kan få ett helt nytt liv.
Det kändes som han inte var riktigt nöjd där så jag passade även på att sticka till honom en liten snödroppe av crepepapper.
Jo just det, han fick även en egen liten bok med sig. Den har jag visst inte lyckats fota. Men i den yttepyttiga boken finns berättelsen om hur jag började skapa harar och nu inte riktigt kan sluta. Att jag och hararna vill påminna oss alla om att inte glömma bort barnet inuti oss. Att vardagsmagi är något väldigt fint och högst verkligt.
