I dag ger jag mig ut på böljan den blå. Med mig följer mitt prickiga loppisfynd! Marinblått och vitt känns givet på sjön.
Grädden på moset blir mina röda sandaler och mitt vackra navigationsur. Genom att rulla uret över sjökortet kan jag se hur många sjömil vi lägger bakom oss!
50-talsklänningen fyndade jag för några veckor sedan på en idrottsloppis för skamliga fem kronor! Även skor och navigationsur är loppisfynd.
Att bo i hyresrätt har både för- och nackdelar. Något som är lite trist är att det inte alltid går att få hemmet som man vill ha det. Känns lite som att kasta pengar i skön att renovera köket på eget bevåg…
Men det finns tips och trix att ta till. Vårt kökskakel var från början hudfärgat. Lösningen blev svart och vit plastfilm som vi köpte i en färgaffär. Efter att ha skärt ut lagom stora bitar av den självhäftande plasten fäste vi den på väggen.
Jag var rädd för att plasten skulle bli ful och lossna i kanterna men nu har vi haft det så här i flera år och det ser fortfarande fint ut.
Kakelplast finns att köpa i välsorterade färgaffärer!
I dag har jag en ny klänning på mig. Den är ljusblå med vita prickar. Tyget är sommartunt och kjolen har mycket vidd. Det finns ytterligare en detalj som är lite kul med sommarstassen. Den breda kragen är nämligen avtagbar.
För att göra världen lite mer spännande väljer jag i dag att köra utan krage.
Sommarklänningen köpte jag på Tradera för 260 riksdaler.
Krukorna på balkongen har fått ny färg. Efter att jag köpt en burk med gulaste gult fick jag nästan bita mig i tungan för att inte måla precis allt solgult. Under mitt målarpass fick blommorna, kryddväxterna och jordgubbsplantorna mer färg i tillvaron.
Zinkbaljan och den bruna plastbaljan är köpta på Överskottsbolaget, den lilla plastkrukan är loppis. Visst blev det roligare med lite färg!
En hel del av klänningarna i min garderob är Traderafynd. Jag tänkte passa på att dela med mig av saker jag brukar tänka på när jag är på jakt efter vackra gamla klänningar.
1. Sökord är viktigt. För att inte få för många träffar håller jag mig inom kategorin kläder och söker på ord som: tal, tals och talet (de genererar i lagom mycket träffar men med många fina plagg). Om jag har lite mer tid söker jag på ord som: vintage och retro (många som säljer gamla kläder använder ändå ordet retro i rubriken). Har jag riktigt mycket tid kollar jag igenom allt som finns i klänningskategorin. Om jag har riktigt, riktigt mycket tid tittar jag jag på allt som finns i kategorin kläder.
2. Letandet som tidsfördriv. Sedan jag skaffade mobil med bra internetuppkoppling tittar jag igenom de olika kategorierna när jag väntar på bussen, står i kön till kassan, inte kan sova eller i reklampausen på tv. Effektivt letande som inte tar tid från annat.
3. Chansningar. Ibland är bilderna dåliga och beskrivningarna knappfulla, det får ofta effekten att plaggen går billigare än normalt. Skriv ett mejl till säljaren och fråga lite om plagget. Har klänningen dragkedja i sidan? Vad har den för mått?
4. Att hitta rätt storlek. Eftersom gamla plagg oftast helt saknar relevant storleksmärkning är det bra att känna till sina mått innan man handlar på nätet. När det gäller klänningar från 50-talet är modellen ofta densamma så du lär dig snabbt vad som kommer att funka och inte.
5. Buda på rätt sätt. Har du möjlighet att sitta vid datorn när plagget går ut är det att rekommendera. Men dansa ingen segerdans bara för att klänningen enbart är uppe i 16 kronor trots att det endast är två minuter kvar. De flesta buden läggs i sista minuten. Tänker du vara med i minutkampen måste du ha koll på tiden och uppdatera sidan ofta! (En vink om hur dyrt plagget kommer att bli kan vara antalet sidvisningar. Har klänningen 500 sidvisningar är du med största sannolikhet inte den enda gädda som lurar i vassen!).