För två veckor sedan besökte jag sommarens sista idrottsloppis. Jag köpte bland annat en 50-talsdräkt och denna 60-talsklänning. Den påminner lite om ett grönblått hav och har flera lager tunt genomskinligt tyg.
Klänningen fyndade jag för 40 kronor. En väldigt fin avslutning på sommarens loppisfyndande!
Trevlig helg!
Jag vet inte riktigt varför men jag har dille på långa halskedjor. De senaste tio åren har de varit ständiga följeslagare. Tycker de passar fint till fest så väl som till vardag. Just nu varvar jag mellan fyra olika kedjor.
Sjöjungfrun hittade mamma på loppis. Kvinnotecknet designade min vän Elina, kolibrin köpte min lillebror på loppis och Thomas Sabo halsbandet är en present från mamma och pappa.
För en vecka sedan köpte jag något nästan smärtsamt vackert. Två vykort med mörka fängslande motiv. Korten är från seklets början och föreställer två tavlor av von Fidus.
Von Fidus är ett pseudonym för Hugo Reinhold Karl Johann Höppener. Han var en av de första konstnärerna som gjorde reklam för sin konst med hjälp av vykort. Runt sekelskiftet var han en av Tysklands mest kända konstnärer och hans illustrationer publicerades bland annat i Jugend.
Trots att vykorten är vackra att titta på var det faktiskt baksidan som gjorde att jag köpte dem (trots att de var alldeles för dyra).
Med snirklig handstil stod denna text:
Kära mor!
Var i dag på Fidus konstutställning på skolan. Fick då se konstverk i postkarteform. Jag köpte därför 26 st sådana för att skicka dig ett i veckan. De äro mycket kända och du älskar ju konst. Kunde ej köpa fler./ Erik
Kortet var adresserat till Margit Brinck som befann sig på Sabbatsbergs sjukhusavdelning 9 B.
På Erikshjälpen fanns en pärm med ytterligare 25 kort. De var alla oskrivna…
Vad hände med Erik? Vad hände med hans mor? Varför skickade han bara ett kort?
Kanske att jag försöker ta reda på det en dag…
Dagarna blir kortare och det blåser höstvindar. Livet kom emellan mig och bloggen men nu har jag samlat ihop mig igen. I dag lånar jag böcker om julgranspynt och beundrar mitt senaste jackfynd.
Den är kort, välskräddad och passar perfekt till vida 50-talsklänningar. Trots att kylan lurar runt hörnet tänker jag inte förpassa klänningarna till en låda på vinden!
Knepet är helt enkelt att hitta fina varma accessoarer. Just nu står tjusiga strumpbyxor högt upp på listan!
Allt som glimmar är inte guld men attans vad fint det är med prål. När jag är på loppis och springer förbi en söt liten ask följer den allt som oftast med mig hem.
Till mitt försvar ska jag säga att askarna inte är till mig själv. Tanken är att de ska fungera som väldans fina omslagspapper till fina personer som fyller år.
Priset för en liten kristallask och en rulle omslagspapper är galet nog ungefär detsamma.
