En gång när vi beställde sushi fick vi de små läckerheterna på en stabil träskiva. Hamster som jag är tänkte jag att den kunde vara bra att spara inför framtiden.
Tänk så rätt jag fick! Efter att ha målat den vit klistrade jag på plastfilm och vips så hade vi ett mycket användbart soffunderlägg!
När popcornen har tagit slut och teet är uppdrucket kan man dessutom spela luffarschack om vem som ska ta hand om disken!
Vissa klänningar liksom människor hör ihop. Dessa rosa kreationer är inhandlade på Tradera respektive loppisbutik. Klänningen till vänster kommer från USA. Mer om den här. Spetsklänningen till höger är ett av mina bästa fynd. Jag har visat den tidigare men tycker att den är värd lite mer rampljus.
Den är från 50-talet och i utsökt skick. Inte en enda liten reva i den heltäckande spetsen.
När man går frasar det så där härligt…
Jag kan fortfarande komma ihåg ögonblicket då jag först fick syn på den (hjärtat gjorde ett litet glädjeskutt). Jag betalade 200 kronor.
Trevlig helg!
Det är inte ofta jag köper nya grejer men något jag har köpt är en ny matta. Jag är väldans nöjd med den. Den är mjuk, skön och finns dessutom i favoritfärgen!
Mattan, i mönstret gåsöga, klickade jag hem från Ellos. Hade förövrigt ingen aning om att grundaren Olle, för si så där 63 år sedan, hittade på namnet genom att skriva sitt eget baklänges…
Ett tips till alla som älskar gamla kläder är att försöka lägga vantarna på gamla mönstertidningar. Det var ur dessa tidningar som många av dagens skatter föddes. För några veckor sedan ropade jag in ett gäng av Allers mönstertidningar från 30- och 40-talet.
De rikt illustrerade klänningsmodellerna är många och helt underbara. Efter att ha drömt mig bort bland kragar, rosetter och eleganta klänningar kan jag konstatera att 30-talets slut nog är en av mina absoluta klänningsfavorittidsperioder!
Jag har väldigt svårt för att slänga saker och kanske speciellt kläder. Plagg som inte passar hamnar nästan alltid i någon av kategorierna tradera, spara eller skänka. Om det skulle vara så att plagget har fläckar eller hål som inte går att göra någonting åt så brukar jag fortfarande vägra soptunnan. Det var så det gick till när litens fläckiga body blev förvandlad till ett par väldoftande kaniner.
Jag höftade fram något som liknade en kaninform, sydde ihop och fyllde de små liven med lavendel. Just nu bor dem i min 60-talsgarderob.
