Turkost, prickar och 50-tal är en oslagbar kombo, särskilt en lite gråmulen torsdag.
Klänningen är en favorit och fyndades för något år sedan för 60 kronor på loppis.
Kategori: Min garderob
För någon vecka sedan köpte loppismamman en vacker gammal sjuksköterskeklänning med tillhörande förkläde och krage. Både klänningen och kragen var märkta och det gick att uttyda att stassen tillhört Doris Henriksson som jobbade på Lidköpings lasarett.
Eftersom jag är nyfiken i en strut mejlade jag Skaraborgs sjukhus (antog att det fanns många viktigare mejl att svara på men chansa kan man ju alltid). En dag senare fick jag svar!
Hej,
vid efterforskningar vid sjukhuset i Lidköping framkommer att klänningen förmodligen är från 1958 då Doris Henriksson tog sin sjuksköterskexamen vid sjuksköterskeskolan i Lidköping. På den tiden fick de nyutexaminerade sjuksköterskorna själva köpa sina tjänstekläder. Förutom den traditionella uniform som beskrivs nedan skulle det också finnas en högtidsuniform i annat snitt.
Sjuksköterskor som examinerats vid sjuksköterskeskolan i Lidköping är alla pensionerade.
Vänliga hälsningar
Skaraborgs Sjukhus /Diariet
Kul! Nu vet vi lite mer om sjukhusstassen. Blev lite sugen på att även försöka spåra upp Doris men det får i så fall bli ett senare projekt. Klänningen köpte mamma på Erikshjälpen för 75 kronor. Utan förkläde och krage funkar Doris uniform utmärkt som klänning!
Trevlig helg!!
I går när jag var på biblioteket (och lånade tio kilo böcker om tapeter) hade jag på mig en rosig 50-talsklänning som jag köpte på Tradera för något år sedan. När jag stod där och fipplade med min mobil gick det förbi en liten tant. Jag såg i ögonvrån att hon tittade lite extra.
Efter att ha gått några steg vände hon om och kom tillbaka.
– Jag måste bara få säga att det var en väldigt vacker klänning du har på dig. En sådan fin klänning har jag inte sett på väldigt länge.
Jag tackade så mycket och berättade att klänningen är gammal.
– Ja det trodde jag nog. Sådana fina kläder görs inte nu för tiden, säger hon och ler.
Säkerligen hade den snälla damen någon liknande klänning när hon var ung. Jag blev väldigt glad för komplimangen. Kändes samtidigt bra att klänningen kanske väckte fina minnen hos henne.
Retro i all ära men vissa saker tycks förbli lite bortglömda. Jag tänker då framförallt hattar och handskar. Visst finns det folk som bär hatt och som drar på de små festhandskarna när de ska gå bort. Men så värst folkligt verkar det inte bli.
Tänk vad roligt det måste ha varit då fantasifulla vårhattar var en självklar assocear och söta handskar gjorde kläderna ännu lite festligare. För några månader sedan köpte jag en hel drös små spetshandskar på loppis. Jag och mamma behöll var sitt par resten tänker jag sälja på Tradera.
Kanske att jag ska dra på mig dem nästa gång jag går på fest…
Trots att min garderoben är proppfull med färgglada vintagekläder har jag den senaste tiden ständigt återkommit till denna färgglada 60-talsklänning. Jag tror till och med att det är dags för en liten trumvirvel och utnämna den till sommarens klänning!
Klänningen är bekväm, lätt att slänga på efter ett bad och framförallt lite tokig. Häromdagen hittade jag en märkning i den men nu när jag letade var den spårlöst försvunnen. Klänningen får helt enkelt gå under namnet Trasan och Banane-klänningen tills den dyker upp igen.
Även detta plagg är fyndat av mamman. Klänningen hittade hon på Erikshjälpen för en 50-lapp.