Jag röstar helt klart på ju mer desto bättre. Med andra ord anser jag att ett mönster som innehåller både rosor, ränder och prickar är helt fantastiskt.
I helgen flyttade ytterligare ett förkläde hem till mig. Visserligen använder jag sällan förkläden utan bröstlapp (känns liksom lite meningslösa då). Men jag kunde helt enkelt inte motstå det fina tyget.
Kanske syr jag en dag en liten barnklänning av det hela. Eller använder mönstret som inspiration till ett framtida projekt.
I helgen fyllde min fina mamma år. Det blev en härlig dag med blommiga klänningar och söta kakor. Jag och mamma matchade varandra i färgglada 50-talsklänningar.
Den blåblommiga klänningen fick mamma i födelsedagspresent av mig. Den är köpt på Tradera, satt som en smäck och har en väldigt fin historia som jag berättar någon dag.
Den orangeblommiga köpte jag till mig själv i present. Jag köpte den i vintagebutiken Mani i Malmö. Butiken, som ligger på den vackra adressen Kärleksgatan, har nyligen bytt ägare och har genomgått en rejäl uppfräschning.
Vi avrundade dagen med kakor i mängder och toppade det hela med gröna bakelser.
Vid lunch trotsade jag regnet och begav mig till en loppis jag inte besökt på länge. Jag liksom kände på mig att jag borde gå dit just i dag. Och tänkt så rätt jag hade.
På en skyltdocka hittade jag en blå fluffig vintageklänning. Den är helt fantastisk och passar precis. Kjolen består av flera lager tyll och är en av de vippigaste jag sett. Kanske är det så att jag har en superkraft. Visserligen hade det varit mer praktiskt att kunna flyga men att känna på sig när det är fynd på gång är ju inte heller helt fel.
Klänningen köpte jag för 125 kronor här.
Tillbaks från Marseille. Tänkte skriva en liten reseguide men det får bli vid ett senare tillfälle. Just nu känns det som om huvudet ska sprängas. Fattar inte varför åska har den effekten på mig.
Som plåster på såren har jag tagit på mig min glassklänning (skulle ha kunnat vara den som inspirerade GB-glass till sitt färgval). Har man på sig en sådan klänning är en glass ett måste!
När jag blev ännu lite äldre fick jag en mjuk och varm kofta av min kärlek. Det fina är att han har stickat den själv! Många timmar har han suttit och stickat, revat upp, stickat igen och stickat lite till. Resultatet är helt fantastiskt fint!
Det är den andra grejen han stickar (det första var en blå halsduk). Koftan är finare än alla mina klänningar. Den värmer inte bara kroppen utan även hjärtat.