Något det finns gott om på loppisar är vinterkappor. Just nu flödar det av dem. Och vilka finingar sen! Finns nog en kappa för alla smaker. Själv har jag nyligen fyndat två stycken vintervärmare.
Var lite osäker på 60-talskappan men efter moget övervägande har jag beslutat mig för att behålla den (ska bara en sväng om kemtvätten först).
Den är fluffig, vit och väldigt mycket 60-tal. Dagar som i dag kan man få lite extra skydd genom att gömma sig i den enorma kragen!
Då och då dyker de upp. Bortglömda skatter från förr. I måndags hittade jag denna skapelse. Bland en rad med kläder hängde något som fångade mitt intresse. Jag tog tag i det silkiga tyget och visste med en gång att jag hittat något fint.
Klänningen är från 50-talet och gjord i Wien. Att döma av skicket har den varit ute på en mängd äventyr. Tanken på hur många historier som ryms i det havsgröna tyget är kittlande.
Det fina är att den passar precis. Var nog meningen att jag skulle hitta den. Klänningen är alldeles för fin för att hänga i en garderob. Nu ska jag försöka få bukt med fläckarna och ta fram synålen, sen ska den få hänga på min vägg bland de andra skönheterna.
Klänningen kostade 30 kronor och färgen på underkjolen är nog min absoluta favoritfärg.
I dag snöregnar det ute. Desto större anledning att ta på sig en glad klänning! Denna Alice i underlandet-bakelse är från 40-talet och har en gång i tiden burits av min farmor.
Väldigt tur att farmor och jag var lika stora. Också väldig tur att hon tog så väl hand om sina kläder. Rusket där ute har inte en chans.
Hoppas ni får en fin helg!
Kan inte tänka mig något bättre sätt att starta en jobbvecka än att gå på loppis. I går fyndade jag bland annat denna klänning.
Tjock skön bomull och en vid passform. Perfekt att lufsa runt i en regnig tisdag. Klänningen fyndade jag för en 50-lapp!
Tyll och spets i all ära men det är något visst med klänningar som är bekväma och rymliga. Det jag gillar speciellt mycket med denna nya bekantskap är kragen som är stor och går hela vägen runt.
När jag öppnar min vita IKEA-garderob blir jag alltid lite glad. I det lilla utrymmet trängs en mängd klänningar i skiftande former, färger och mönster. Många av dem har betydligt fler år på nacken än jag själv och är fyndade på loppisar och i second hand-butiker.
Trots att det är mina egna skatter och jag mycket väl vet vad som döljer sig i utrymmet börjar det alltid pirra lite i min loppistarm och jag får ett sug efter att rota runt bland plaggen.
Klänningarna sorterar jag efter färg, blir liksom ännu lite roligare då. Nu på vintern brukar den mörkare delen av färgskalan växa något men färgexplosion är annars en passande beskrivning av innehållet.
Trots at jag försöker ha så smala galgar som möjligt börjar jag inse faktumet att mina skatter behöver mer utrymme. En dag ska jag ha en alldeles egen klädkammare. Så är det bara.