Det här är en av de finaste tapeter jag sett. Den satt i ett ödehus. Hoppas lite på att hitta något liknande en dag. Häromdagen sprang jag på den här tapetdrömmen. Men även den känns ouppnåelig, verkar som om den endast går att beställa från USA vilket tillsammans med det saftiga priset blir ett för dyrt projekt.
Den här från Sandberg har vissa likheter med drömtapeten och är billigare. Men just nu funderar jag på att beställa en rulle av denna tapet.
Jag kan inte riktigt sluta att fascineras av nattlinnen från förr. Allra bäst tycker jag om de riktigt gamla skira. I mammas samlingar finns det en hög av det allra vackraste slaget.
Favoriten är nog detta. Nattlinnet är hellångt, materialet är skirt, tunt och lätt. Kan det vara silke? Spetsarna är hela men ömtåliga.
När jag träffade de 90-åriga damerna pratade vi en del om just nattlinnen. Britta, 90 år, tillkännagav att hon aldrig hade sovit i nattlinne utan föredrog pyjamas. Varmare och bekvämare!
En annan av damerna kontrade med att säga att man faktiskt kunde sova naken också. Hon fick genast medhåll av de andra och det konstaterades att nakensovning var skönare än både nattlinnen och pyjamasar. Märta, 93 år, berättade att hon ratade nattlinnet även på äldre dagar. ”Det är ingen vacker syn längre men det är bara gud som ser mig”, sa hon och brast sedan ut i ett hjärtligt skratt tillsammans med de övriga damerna.
Trevlig helg!
Att klä en liten människa kan bli dyrt. Men det behöver inte nödvändigtvis bli så väldans kostsamt. I alla fall inte i början. Sedan lillen föddes har vi köpt väldigt få barnplagg från butiker. Den stora majoriteten kläder är ärvda eller loppisfyndade.
Till saken hör att jag gillar att gå på loppis och ogillar att gå i affärer. Dessutom bor vi nära flera bra loppisar. Men även om man inte är en loppisnörd så är begagnade kläder något jag varmt rekommenderar. Bra för miljön, bra för bebis, bra för plånbok!
En av de bloggar jag återkommer till är Kristian Gidlunds. I morse läste jag det jag inte ville läsa. Tänker att han vaknar upp på sina drömmars plats nu. Själv hoppas jag en dag få vakna på en plats som liknar den på bilden. Där ska jag träffa dem som ständigt är med mig men som jag inte inte kan krama längre…
Ta hand om varandra!
Ibland kan jag bli trött på mig själv när jag går på loppis. Det beror oftast på två saker. För det första blir jag snål. Ibland avstår jag från att köpa saker för att de blir för ”dyra” sen när jag kommer hem ångrar jag mig och inser att de kanske var dyra i förhållande till allt annat på loppisen men de var absolut inte dyra!
Det andra som ibland händer när jag går på loppis är att jag blir vintagenörd fast i fel bemärkelse. Jag kanske får syn på en klänning som är jättefin men när jag tittar närmare på den upptäcker jag att den inte alls är gammal utan snarare ny. Då blir klänningen helt plötsligt inte lika fin längre och jag köper den inte!
Men för ett tag sedan lyckades jag mota bort båda dessa beteenden. Jag trodde först att den lilla jackan var från 60-talet. Det var den inte. Dessutom ville tjejen som sålde den ha 200 kronor för den (vilket i min loppisvärld är dyrt). Men peppar peppar. Jag köpte den. Och ångrar mig inte!