Krukorna på balkongen har fått ny färg. Efter att jag köpt en burk med gulaste gult fick jag nästan bita mig i tungan för att inte måla precis allt solgult. Under mitt målarpass fick blommorna, kryddväxterna och jordgubbsplantorna mer färg i tillvaron.
Zinkbaljan och den bruna plastbaljan är köpta på Överskottsbolaget, den lilla plastkrukan är loppis. Visst blev det roligare med lite färg!
Trots att solen har gått varm och havet är uppvärmt har jag suttit vid mitt skrivbord de senaste dagarna. Det kallar jag disciplin. När jag inte har producerat artiklar har jag beundrat min nya tapetrulle. Är den inte helt fantastisk! Kanske en av de finaste jag sett.
Tapeten beställde jag härifrån. Amy Butlers fantastiska mönster finns visserligen även på Tapetorama men var billigare på nätet.
Hade jag haft ett rum att tapetsera hade jag tagit fram den stora plånboken direkt. Det hade onekligen blivit dyrt men tänk att varje dag få beundra det fina mönstret och de härliga färgerna.
Nu är planen istället att jag ska klä om min lådsamling i det fina mönstret men inte alla. Några lådor ska kläs om med den gulblommiga tapetrullen jag fick av lillebror.
När jag ändå beställde tapet passade jag på att köpa lite tapetprover också. De är för små för lådor men funkar fint som gratulationskort!
Mina knappar har fått nya hem! De små konstverken är på tok för fina för att ligga nedtryckta i sylådan.
På det här sättet kan jag njuta av de konstfulla pralinerna mest varje dag. Att sortera knappar är förövrigt den ultimata terapiformen. Känner du dig det minsta stressad eller nere är det bara att springa till närmsta loppis och köpa en påse blandade knappar!
De vackra glasburkarna är köpta på loppis för en guldtia styck. Passar precis lika för knappar som för konserverad frukt!
När jag blev ännu lite äldre fick jag en mjuk och varm kofta av min kärlek. Det fina är att han har stickat den själv! Många timmar har han suttit och stickat, revat upp, stickat igen och stickat lite till. Resultatet är helt fantastiskt fint!
Det är den andra grejen han stickar (det första var en blå halsduk). Koftan är finare än alla mina klänningar. Den värmer inte bara kroppen utan även hjärtat.
Tamtadamta!!! Här är den, min allra första egensydda klänning. Mönstret jag använde var det här. Till saken hör att jag absolut inte är någon sybegåvning (förr tejpade jag upp alla fållar för att slippa sy…). Med andra ord. Kan jag sy en 50-talsklänning, kan alla.
Tänkte passa på att dela med mig av några tips jag snappat upp längs vägen.
